Öja heter ön. Landsort heter fyrplatsen och lotsstationen på den. I dagligt tal kallar de flesta hela ön för Landsort ändå, och det är dit man syftar när man säger att man ska ut till "sista utposten".
Den första fyren restes 1658 av den holländske köpmannen Johan van der Hagen, som ersatte en enklare vårdkase med en riktig fyrbelysning och speglar — ett av de tidigaste försöken i Sverige att förstärka ljuset med reflektorer. Den fyr som står där i dag byggdes 1689 och är därmed Sveriges äldsta bevarade fyrbyggnad, statligt byggnadsminne sedan 1935.
Ljuset som flyttade
De två nedre öppningarna i tornet är rester av äldre biljus, sektorlyktor som en gång ledde fartyg mellan grunden söder om Landsort. När farleden muddrades från sex till nio meter flyttades biljuset upp till den övre öppningen för att räckvidden skulle öka. Detaljen syns fortfarande om man går runt tornet och tittar uppåt.
Runt fyren ligger ett litet skärgårdssamhälle med den täthet som bara uppstår när alla bor av samma skäl. Fågellivet på Öja räknas som ett av länets bästa sträckplatser, särskilt om våren när vindarna pressar flyttfåglarna längs kusten.
Man tar sig dit med båt från Herrhamra eller Ankarudden — ingen bro, ingen genväg. Det är själva poängen.
Källor: Wikipedia, Länsstyrelsen Stockholm. Mer om trakten under Övrigt om Nynäshamn, till exempel reportaget om Ösmo. Kommer du sjövägen är det samma hamn som tar emot Gotlandsfärjan och kryssningsfartygen du passerar på vägen dit.